jag var faktiskt taggad på att gå till skolan idag men så försover jag mig istället och bestämer mig för att plugga lite hemma istället eftersom att jag pendlar ca 1h så va det inte värt att sitta och åka fram och tillbaka. ja pluggandet blev inte så mycket till att plugga om jag ska vara ärlig men jag började iallafall med att läsa min bok. imorgon ska jag till skolan och eftersom att det är punktering på cykeln sp blir det en promenad till tåget imorgon bitti. det blev även en promenad ner till ica med gabriel för handla lite frukost. bäst att lägga sig i tid idag så jag inte missar klockan imorgon oxå..

ha det så gott hihi   

/Emilia 

Igår var en riktigt dålig dag.... Jag har under veckor haft diskussioner med min ex man som tömt mig på energi. Sen sonen med sina utbrott och uttalanden blev för mycket 😢 Jag gav upp. Har inte sovit ordentligt på över en vecka. Bara var ledsen hela tiden. Avlösningen skulle komma vid 17. Filip kom från fritids och var arg för att han inte fått handlat godis på väg hem. Slog Gabriel och sa att nu skulle han åka ner till affären, försöker tala om att det går inte nu. Slår till Hugo för att få åka. Åter inte nu för Kattis kommer snart och vi ska äta mat innan. Tar sin väska och går. Pappan är här så jag skulle hinna till stallet innan avlösning (första gången, så jag ska vara med så Hugo får lära känna dom innan jag lämnar dom ensamma. Filip har samma personal på kortids så han känner dom). Åker iväg och kollar efter Filip efter en stund ser jag honom på väg hem så jag åker till stallet och tårarna bara rinner. Vill verkligen inte ha det så här... fixar i stallet och tar in hästarna, känner hur jag får panik över att åka hem. JAG VILL VERKLIGEN INTE ÅKA HEM!!! Åker sakta och tankarna om att inte åka hem finns men försöker tänka på dom andra barnen. Står ute på parkeringen en bra stund och tårarna bara rinner. Till slut går jag in men klarar inte av att möta en människa. Lägger mig i sängen och försöker samla ihop mig. När det är drygt 1 timme kvar av avkastningen går jag ut och talar om vilken s**t vecka det varit. Det är tur att dom hört vilka problem vi har hemma. Filip säger inte mycket, hans ångest över sitt utbrott och beteende kommer. Totalt slut lägger jag barnen och Filip somnar direkt när han fått sista medicinerna. Hugo somnar 15-20 minuter efter. Äntligen ska jag få sova 👍😀  men totalt slut så kan jag inte somna 😵😰  huvudet dunkar och känns som det ska explodera. Somnar runt 12 vaknar i panik flera gånger under natten.... 7 ringer klockan 😲  huvudet dunkar fortfarande, ögonen helt svullna orken borta... Ger barnen frukost innan det är dax att åka till dagis och fritids. Kommer till jobbet och gör det jag ska. Nära att bara lägga mig ner av utmattning och huvudvärk. Orkar ta mig igenom dagen och ber pappan hämta barnen så jag hinner vila en liten stund. Fredag kl 17 ska Filip på kortids, Hugo till pappa och Gabriel till kontaktfamiljen. Packar väskor och får iväg alla. Nu ska jag bara vara.  Jag och Emilia åkte till stallet och var in och handla lite små pizzor till kvällsmat 🍕. Lugnet och tystnaden är så skönt. Huvudvärken börjar släppa. Tv tittande en stund. Skulle försöka sova för nästan en timme den men det kryper i hela kroppen och tankar och funderingar stör sömnen. I helgen ska jag ta tag i tvätt och städning. Jag och Emilia har bestämt att vi ska ta promenad imorgon. Så kanske vi kan få lite lugn i kropp och själ. Stallet och lite fix ska vi göra också för att få lite avstressande och energi påfyllning till söndag då alla barn ska komma hem 💗  även om jag är helt slut och längtar till dom ska åka så jag får lite egen tid och kunna vila så går det någon timme så saknar jag dom och önskar att dom vore här. Ja jag älskar mina barn så himla mycket 💗💗💗💗  Bryt ihop och kom igen starkare och med nya idéer hur vi ska gå vidare 😀  nu har jag fått skrivit av mycket av tankar och funderingar så nu ska jag sova 😀  ta hand om varandra! 💗

   igår så var jag med mamma på hennes jobb och kom hem ca 14 och då kollade jag på youtube ett tag somnade även en stund och filip han var sur när han kom hem så han stack till affären och kom hem efter ca 30 minuter. LSS kom klockan 17 då satt vi och åt middag vilket bestog av skruvmakaroner och korv. mamma åkte iväg till stallet ett tag och jag gick ut på en promenad. känns som det händer lite saker hemma nu och att vi kommer någonstans skönt att LSS kommer och tar dom varannan tisdag och torsdag då gabriel är hemma hos pappa.

fredag idag och alla pojkarna har åkt till korttids, pappa och stödfamilj. vilket betyder att jag och mamma är hemma själva i helgen!   

till middag idag blev det minipizzor med sallad och så blir det snart fångarna på fortet här hemma

/Emilia   

Hej! tänkte att det kunde vara lite kul att se bilder på oss barn, så jag letade upp några   

/ Emilia 16

första bilden är på Gabriel (adhd) och världens snällaste ponny!

andra bilden är på mig (Emilia) och filip (autism)  

och så sista bilden på  lilla hugo (autism) eller jah lilla och lilla han är snart 5 

Ja nu har jag äntligen kommit till detta steget att försöka berätta om familjens vardag. Att vara ensamstående med egna diagnoser och 3 barn med olika diagnoser (2st med autism och 1 med ADHD).... Samt stackars Emilia (16år) UTAN diagnos   

Att bo ihop med dessa barn är det mest krävande för man vet aldrig vilken som är p å"bra" eller "dåligt" humör när man vaknar eller kommer från skolan/förskolan.... Det får man se ganska omgående.

Gabriel vill lyssna på musik, Filip är i behov att äta eller ta medicin och brakar loss på minsta lilla ljud eller beröring och ibland bara rasar allt ändå. Hugo är trött efter dagis och måste bara retas lite med Filip såklart.

Hem fort och stoppa i barnen nåt att äta och /eller mediciner (Jag försöker alltid ha med något att äta direkt i bilen som mellanmål bara för att dämpa det mesta av utbrotten)

Barnen slutar skolan/dagis kl 14:30-15:00 varje dag utom fredagar då skolbarnen är på fritids/dagis till 14:00...

Just nu jobbar jag bara 50% eftersom det var lite för mycket ilska och utbrott strax för jul med Filip. Vilket gjort att både han och jag är lite utmattade/stressade. Tyvärr är ju inte lov och ledigheter ALLTID bra, speciellt inte för oss med diagoser där samma rutiner dag ut och in betyder så mycket. Bara helgen kan vara väldigt oroande och stressande. Vi kämpar på med HAB LSS BUP och socialen för att få till en vardag som gör att vi kan komma in i rutiner och struktur ordentligt efter flytten. Många bitar som måste falla på plats innan vi kommer till ro igen. MEN DET KOMMER!

Emilia går på gymnasie i Västerås på livsmedelprogrammet. Så hennes dagar är långa, går hemifrån ca 6:20 till tåget och kommer hem mellan 16:30 och 17:30. Sen är det plugg, åta och sova som kommer i första hand i veckorna. När pojkarna är borta varannan helg så bara är vi. Inga måsten eller klocka som ringer. Det är vår "egentid" men förhoppningsvis kommer det bli varannan vecka tisdagar och torsdagar också. Hon tar ett stort ansvar och är hjälpsam hemma vid t.ex matlagning eller passa pojkarna om jag ska tvätta, duscha eller likande. Så hon behöver uppskattning och få vara mammas "lilla" dotter ibland   

Hästarna har jag i Norberg ca 1,5 mil från mig hos mamma. Jag har hela stallet själv till mina 3 hästar just nu. Finns plats för 5 totalt. Mamma hjälper mig på morgonen med fodring och utsläpp. Så jag behöver inte dra upp barnen extra tidigt bara för att hinna med hästarna innan skola och jobb. Sen åker vi dit på eftermiddag/kvällen och fixar och trixar. Ibland kan det kännas stressande att få med barnen till stallet om dom är trötta/vill inte men om det skulle krisa så hjälper mamma mig även på kvällen, MEN den energi och återhämtning som hästarna ger mig skulle jag aldrig kunna överge för någonting. Jag tror inte jag skulle sitta och skriva här idag om inte jag haft hästarna när det varit och är som jobbigast. Bara att åka dit och mocka fodra och släppa in dom tar bort så mycket stress och tankar. Då är det bara DOM! Deras blickar, nosande och gnägg gör en glad. Dom ser och känner av exakt hur jag mår. Är jag arg/ledsen så tittar och följer dom mig med blicken hela tiden. Puffar med mulen lite försiktigt. Eller lägger huvudet mot min axel. Är man glad och uppåt så sprallar och busar dom. Försöker kanske gå förbi boxen på väg in eller sno en extra morot eller ett äpple... Deras energi är GULDVÄRT! Jag lever idag för att dom fanns och finns där när det är svart och nere   

Jaha det var lite om oss... Jag ska försöka ordna lite bilder sen. Hoppas att ni vill ta del av vår "KNASFAMILJ" !

Hörs och syns förhoppningsvis inom kort